|
Ökensand
Solen bränner mitt skinn
jag har sand ända in
i mitt torra kött
På mina fötter finns sår
men jag fortsätter gå
jag märker inte att jag är trött
Jag följer ditt spår, du tror du är trygg
Jag såg dig igår, jag såg din flyende rygg
du slog mig till marken
tog mitt vatten och försvann
Men jag är snart ikapp dig
Hej min vän, jag är tillbaks igen
känner du igen mig
Du trodde du lagt mig ner, men du hade fel
känner du igen mig
Du sa du var min vän
jag fick betalt av dig för att visa vägen
Men när törsten blev svår och vi såg vårt mål
då hade du is i magen
Det var lång bit kvar men vägen var rak
i öknen kan man se framåt i flera dar
Vad tänkte du då när du vände dig om
och jag inte låg där du lagt mig
Hej min vän…..
Nej ingenting är som du trott
även om allting verkar gå som smort
Jag är ditt öde, jag är en spik i din väg
jag är din död.
Hej min vän….
Farlig liten jävul
Vad kände du när hon blev rädd
och darrade runt munnen
Du kunde göra vad du ville
med den lilla söta hunden
Var det någonting litet slött
som plötsligt fick en färg
Och blev ett härligt vapen
som sprängde ben och märg
Du är en farlig liten jävul
som har blivit stor
Du är rättfärdighetens ängel
för en hop som du skrämt opp
Med det onda som ska hända
om du inte sätter stopp
Du skapar och du löser
människors problem
Du har ett härligt vapen
som spränger kött och ben
Du är en farlig liten jävul
som har blivit stor
Fallen i graven
Det finns ingen svartare jord
än den där någon vilar för tidigt fälld
På knä med en mun utan ord
i skydd av mörkret är jag hos dig ikväll
Allt gick så fort
när du fyllde hela mitt inre med bläck
Du nämnde ett namn
och jag blev sjuk av skräck
Och hur jag än ångrar
och vad jag än ber
Är jag fallen i graven med dig
Och hur jag än straffas
kan ingen ta bort
Kniven jag satte i dig
i oss
Tung föll du döende ner
hennes namn i jorden finns kvar
Minnet utav mig
det var det jag skar
Allt gick så fort
när det svartnade där i din säng
Du hade så rätt när du sa
du kommer aldrig igen
Och hur jag än ångrar
och vad jag än ber
Är jag fallen i graven med dig
och hur jag än straffas
Kan ingen ta bort
kniven jag satte i dig
i oss
Det finns ingen bot för mig
som med tre hugg dödade dig
Du lämnade mig med en annans doft
en annans namn, en annans kyss på din kropp
Här vid din grav äter jag jord
imorgon så tar de mig
Och hur jag än ångrar
och vad jag än ber
Är jag fallen i graven med dig
Och hur jag än straffas
kan ingen ta bort
Kniven jag satte i dig
i oss
Ingen som vet
Gatan brun hans steg lätt
radion sa han hade tolv rätt
Lyfter sitt öga mot ett ljus
där hon just tar av sig sin blus
Hon står och ser sig själv, hon njöt
på TV:n var det nån som sköt
I en affär slår klockan fem
en i klänning är på väg hem
Två bilar åker förbi när nån liftar för att bli fri
Kör rakt emot ett berg
snart ska himlen ändra färg
Ingen som vet
Och ingen som känt
Vad det är som egentligen hänt
Han visste inte vad han fick
så hon reste sig och gick
Ur hans mun kom det ut
sånt som bara kan ta slut
Det var som om inte en enda hand
nånsin hade hittat fram
Två blommor ligger i kors
en sitter där och pillar loss
Skorpan på ett sår som just läkt
naken går hon ut helt fräck
Två nunnor cyklar förbi
de tänker är hon förtrollad som vi
Ingen som vet
Och ingen som känt
Vad det är som egentligen hänt
Precis så
Du är den jag väntat på
Jag ska aldrig låta dig gå
Ingen leker som du
Och ingen annan kan förstå
hur man gör för att få mig
Du tittar lite snett så där
Jag ser att du är nästan inte här
Du sitter och ler
åt någonting jag inte ser
Precis så som man gör
för att få mig
Du kan gråta utan att jag blir rädd
Du kan leka en hel natt med dig själv utan att bli sedd
Du behöver inte mig
Jag vill va där du är
Jag vill va i din värld
Gör vad du vill
jag är bara glad att du finns till
Precis så som man gör
för att få mig
Tur för dig
Du låg i mörkret när jag kom in
Du fräste till över ingenting
Du slog omkull det jag byggt opp
Du gjorde det igen
Det sprängde till som ett djur i mig
Jag kunde ha dödat dig
Men det finns teknik mot sånt
Den fungerade den här gången
Och det är tur för dig
att jag hejdar mig
Det är tur att du inte ser
vilka bilder min hjärna sänder ner
Nej det är inte vackert alls
nu bränns det
Du borde inte leka mer
Du borde tagga ner
För din egen skull
Du går för nära gränsen
Och det är tur för dig
att jag hejdar mig
Nej jag är inte den du tror
du har inte sett vem som bor
I min svarta del
hon äter dig hel
Och det är tur för dig
att jag hejdar mig
Jag är en av dem
Din doft är kvar i min säng
och du vet lika väl som jag att du kommer igen
Men när dörren sakta stängs
är jag alltid bara en
För jag är en av dem
som ensamheten tycker om
Din hud är kvar under mina naglar
Dina underkläder och din röst
är kvar i mitt kök
Och du gör det igen
du tar dig längre in för varje försök
För jag är en av dem
som ensamheten tycker om
Du är nästan här
Har just målat klart
det luktar tjära i värmen
Ett fönster blänkte tull när jag hörde dig på radion
Det kom en fjäril hit
jag säger inte vilken färg den har
Molnen springer förbi
därbakom sitter hon alltid kvar
Jag tror du vet allt det där
har aldrig tänkt så förut
Men det är nog så det är
du är nästan här
Det finns en vacker röst
han har en egen själ
Han ska få någonting som kan växa där
Det står ett träd här
det är så högt och stort
All den tid vi haft
allt som tiden har gjort
Jag tror du vet allt det där
har aldrig tänkt så förut
Men det är nog så det är
du är nästan här
Är vi på väg hem (Mariette Glodeck)
När jag klev in i bilen stod din radio på
De spela Polly Jean så jag sa låt den va så
Och vi sjunger högt i bilen, vi sjunger utan text
Vi sjunger till en radio med avbrott för väder
Du säger du ger bort dig själv en dag i sänder
Är det konstigt att jag frågar - Är vi på väg hem
Är vi på väg hem
Jag slår mig när jag snubblar men ber ändå om mer
Ingen kan prata omkull mig för jag ligger redan ner
Och det är skönt att släppa taget och visa allt
Och när vi kommer fram ska jag bädda på ditt golv
Jag ska bädda med tequila, jag ska sova på ditt golv
Och sen ska jag våga fråga, är vi på väg hem
Är vi på väg hem
Finns det någonting hos mig som du saknar hos dig
Finns det någonting jag har som kan hålla dig kvar
Men ta dig ner till mig för nu kan du vägen
Jag är smutsig som ett barn och ganska förlägen
Och jag har väntat härnere hela livet på dig
Och kan du hitta hit till min låga nivå
Har du funnit nåt härnere som du måste förstå
Och jag undrar och jag frågar – Är vi på väg hem
är vi på väg hem
Här kan vi dö
Han blev så full så han kom bort
jag spelade bort mig själv på kort
Nu är jag pank och han är sjuk
jag tror nog inte vi går ut
Det blev en sån där helg igen
Men än sen
Vi bäddar ner oss i en säng
vi äter frukost klockan fem
Vi läser långsamt tidningen
vi välter bokhyllan igen
Det blev en sån där helg igen
Men än sen
För här kan vi dö idag
och här är världen snäll och bra
Och han är lika mjuk som jag
Han blev så full så han kom bort
jag spelade bort mig själv på kort
Nu är jag pank och han är sjuk
jag tror nog inte vi går ut
För här är världen snäll och bra
och här kan vi dö idag
För han är lika mjuk som jag
Utlåst naken
Jag skulle bara ta trapporna ner
men nu står jag här i farstun
och jag ser att dörrn är stängd,
ja du har faktiskt låst.
Jag trodde aldrig du skulle gå så långt
och jag måste nog säga
att jag inte förstått,
varför så sur baby?
Vad är det jag har gjort?
Jag vet att jag skrattade när jag kom hem
efter den där natten med Mary och Jane
men jag säger det igen
- jag skrattade inte åt dig.
Jag är utlåst naken men jag har en plan.
Klä dig, skärp dig, ta en annan man.
Jag skrattade inte ens när vi satt vid vårt bord
med den enkla lilla maten som jag hade gjort.
Alltid litet gnäll. Nu kan du laga den själv.
Nu kan du vara sur på vår katt,
be väggen hålla tyst och frysa inatt.
Du är så trist baby men nu slipper jag.
När du står i mitten är det inte lätt att se.
För vem kan vara normal när nån annan trycker ner
men jag är ute nu och jag är så glad för det.
Jag är utlåst naken men jag har en plan.
Klä dig! Skärp dig! Ta en annan man!
Alla texter skrivna av Kajsa Grytt utom "Är vi på väg hem" av Mariette Glodeck.
|
